Tummen upp trots att det var veckans tabbe

Helt seriöst, idag gjorde jag veckans tabbe. I vanliga fall kommer jag aldrig för sent till skolan (det kanske har hänt max 2 gånger på hela 1:an + det som varit av 2:an). Varje dag tänker jag att jag ska gå hemifrån ca 15-20 minuter innan skolan börja för att komma i tid utan att behöva stressa. Lägg det på minnet; 20 minuter.

Idag vaknade jag flertalet gånger innan jag egentligen hade tänkt stiga upp och där vid 10.10 bestämde jag mig för att det var lika bra att masa mig upp så jag slapp stressa senare. Skolan började 11.50 (det är också att lägga på minnet). Jag fixar mig och allt det där.. sedan där vid 11.15-11.20 började jag käka frukost och tog det makalöst lugnt. Där vid halv tänkte jag; Men vad bra, jag har fortfarande 10 minuter på mig och bestämde mig för att göra mig klar för att bege mig till skolan. Kl. 11.40 promenixar jag iväg och tänker, vad skönt att slippa stressa, för engångsskull.

Hoppas ni fann ett fel, annars e ni lika tröga som jag, hehe.

Jag promenerar längs Namnlösagatan, där vid Strandparkeringen typ, och så kollar jag upp på kyrkklockan (som jag gör varje dag för att ta reda på hur lång tid jag har på mig att gå..). Klockan visar då otroligt nog vad om inte... jo; 11.50.. Vad tusan? tänker jag, jag börjar ju faktiskt nu..? Det var då jag insåg att jag hade gjort en rejäl felberäkning, hela problemet låg på att jag hade tänkt; Jag börjar gå klockan 11.40. Hur fan tänkte jag där? Hur som helst så orkade jag inte börja gå i racertakt då jag har problem med knäet, plus att jag ändå inte skulle ha missat något av BM:s härliga lektion.

Det hela slutade med att jag kom ca 5-10 minuter för sent, fick en helt vanlig närvaro och missade inte heller något av genomgången eftersom att hon inte ens hade börjat med den. Tummen upp.

En liten förändring i kalendern

Igår lyckades jag faktiskt göra klart läxorna innan klockan åtta. Grejen var bara den att när jag väl var klar så hade jag inte längre någon lust att cykla iväg i stormen bara för att köpa lite smör. Jag satt kvar vid datorn och bara chillade.. sedan där vid 21.15 kom jag på att jag rakt upp och ner helt enkelt hade glömt att duscha. Denna enorma miss i min planering ledde till att jag fixade håret fram till typ 10.30 och då tyckte jag att det var ganska mycket för sent att kolla på P.S. I love you, då jag började 8.15 idag.

Jag har dock löst detta problem! På väg hem från skolan idag stannade jag helt enkelt och köpte Smör. Jag ska nu skriva lite om eremitkräftor och sedan försöka färdigställa engelskan (som är ett stort skämt! vi kan väl säga att min poesikarriär är körd i botten..?), om ca 1 h börja göra kladdkaka, sedan se Idol och efter det ska jag äntligen få min belöning. Yummie.

Förresten.. På senaste har jag börjat få fler kommentarer än vad jag fått på länge. Min blogg är egentligen bara om en helt vanlig tonårstjejs liv(mitt) och tankar. Jag bloggar endast för att jag tycker det är skoj(inte som en viss annan som har det som sitt jobb... ni vet säkert vem jag tänker på) och därmed blir det automatiskt helkul när folk kommenterar och säger att jag berör dem, inspirerar dem osv. :). Vad glad jag blir!
Keep it up.

Mys i soffan eller plugg vid skrivbordet? Det är frågan.

OM jag har pluggat klart allt jag hade tänkt plugga klart till ikväll innan klockan åtta ska jag belöna mig själv med att cykla (detta är inte en del av själva belöningen) till OKQ8 för att köpa smör. Jag ska sedan med detta smör (och såklart andra ingredienser, haha) baka en kladdkaka. Kladdkakan ska jag sedan äta medan jag ser filmen P.S. I love you medan jag sitter i min röda Ikeasoffa under min Gainesville-Leopards-filt (även känd som "Superblanket" då den har varit med på många resor och fått uppleva många saker.. den filten är fylld med minnen, må jag lova) med lovikkasockarna på och bara totalmyser efter en slitsam söndag.

Det finns bara ett litet problem med denna belöning.
Jag måste ha gjort klart alla läxor på bara två timmar.

Men som jag sade tidigare, det nya mottot ska följas!
Jag gör det nu, så slipper jag göra det senare.

Någon gång måste vi faktiskt

Jag måste städa, vilket innebär att jag ska dammsuga, men sedan kommer jag säkert slås av en släng städmani och börja storstäda mitt rum (det händer faktiskt ibland). Egentligen så är ju städningen överskattad eftersom att det ändå blir lika stökigt som tidigare redan dagen efter.

Jag måste duscha, vilket innebär att jag också måste torka håret  och platta det om jag orkar. Vad äcklig jag är som sade att jag måste duscha. Det lät ju som att jag inte har duschat på en månad typ, haha. Det jag menade var att det är så jobbigt att duscha, det är ju så mycket som kommer till, att duscha är inte längre så simpelt som att gå in i, duscha av sig och sedan gå ut igen.

Jag måste också plugga (matte, fysik, spanska, engelska och kanske lite svenska om jag ids), vilket säkerligen kommer sluta med att jag gör något helt annat än att fokusera på uppgifterna.

Vilken dag detta måste komma att bli.
Förresten, vilket fult ord måste är.

En halv svensk krona skulle kunna göra en hel del nytta

Klockan efter att ha sett klart på en film, denna lördagkväll, sitter jag och kollar på YouTube. Efter att ha sett på den Amerikanska välgörenhetsgalan "Idol gives back" letade jag på ord såsom "poverty" & "hunger" och hittar bland annat denna film; http://www.youtube.com/watch?v=awKKRimpJGg&NR=1 & denna; http://www.youtube.com/watch?v=JsTu-rIWQ_0&feature=related , som får tårarna strömma ner för mitt ansikte. Kontrasterna är bisarra, samtidigt som det finns folk i världen som är så undernärda att de bara består av skinn och ben, står jag hemma framför spegeln och klagar på att jag gått upp några kilon då jag var i landet i väst. Hallå, Laura, vakna.

Allvarligt talat..
Är det inte sjukt hur vissa människor lever i total lyx och deras enda bekymmer uppstår då de står i sin walk-in-closet på fredag och inte kan bestämma vad de ska ha på sig kvällen till ära, medan andra människors enda plagg är det de har på sig, eller då vissa helt enkelt inte äger några kläder alls. Folk går runt i en mataffär och kan inte bestämma sig för vilken ost de ska köpa, medan personer runtom i världen skulle bli hur glada som helst om de ens haft tillgång till att få äta den lilla bit ost som personen i mataffären just ratat. När jag tänker efter, så skäms jag ju över mig själv, då jag oroar mig över min förkylning medan det finns 4åriga barn i Aids runtom i världen, som kommer att dö inom en snar framtid om de inte får sjukvård/medicin.

Allt det tragiska i världen har alltid på något sätt intresserat mig. Varje gång vi ombeds att skriva om något i skolan så blir det för min del i 70 % av fallen om problemen i Afrika. Jag tror själv att många blundar för dessa problem och tänker att: Och? Det kommer ju alltid att finnas folk som är fattiga, varför göra så stor sak av det hela? Ja men det är väl klart att det kommer finnas de som är fattiga i jämförelse med de mindre fattiga, men vadå? Vem har sagt att kontrasterna behöver vara så bisarrt stora? Tillsammans ska vi (de som lever tillräckligt bra för att kunna hjälpa andra) nog kunna göra världen snäppet lite bättre. Jag har många gånger tänkt att: Om alla som tjänar tillräckligt med pengar för att själv kunna "överleva", skulle skänka typ 50 öre så skulle man samla ihop gaaaaaaaaanska så mycket pengar som man sedan skulle ge bort till välgörenhet.  Bara en liten idé sådär. Jag vet egentligen inte vad som intresserar mig så i just detta ämne.. det bara är så. Det kanske beror på att jag själv hade turen att bli adopterad (från Colombia).. annars kanske jag också hade varit en av de många barnen i världen idag som sitter där, ensamma och hungriga i en ren misär. Jag själv känner att jag inte tänker sitta här och göra ingenting, så jag är faktiskt fadder åt ett barn i Etiopien och en dag kanske jag också adopterar ett gulligt litet barn. Vem vet?

Vad jag vet är att det är dags att engagera sig.
It is time to make a change.


För en gångs skull har jag inte kommit på någon fyndig rubrik

Slapp dag i dag då. Har bara chillat.
- Stan med mamma och pappa. Senast det skedde var nog för ca 1 år och några månader sedan.
- Chillade på hemma.
- Provkörde våran nya bil :]. Från gammelstan till Brändön och sedan tillbaka till stan (Lulsundet då, eftersom att jag INTE är redo för att köra i centrum än ;))
- Har kollat på TV hela kvällen.

Ett misslyckande leder till ett nytt motto

Idag hade jag faktiskt tänkt vara duktig och renskriva Vätternresantexten. Jag började med att öppna ett nytt dokument på datorn, skrev rubriken och sedan kom jag på att jag var tvungen att kolla något på YouTube. När jag kollat klart där (vilket tog ca 30 minuter) så kom jag på att jag var tvungen att fixa layouten på min blogg för att det var något krux.. Efter det så skulle jag fortsätta att skriva Vätterngrejen, men då hade jag inte längre någon lust. Detta är lite som att plugga. Man kommer alltid på att det är något anna man är tvungen att göra lite snabbt innan man börjar plugga. Sedan sitter man där sista kvällen och svär över sina egna dumheter. Jag måste skaffa mig ett nytt motto och följa det: Gör det nu, så slipper du göra det senare.


En otrolig doft

Nu ska jag fara till slummen och jag kommer säkerligen bli överfallen...
... dock stinker jag vitlök ur käften så ingen kanske vågar göra något närmande.


Still crazy

Vi har hört det förr; "Åh det är så tråkigt när folk skriver låttexter i sina bloggar", "Det är så fjantigt att ha en låttitel som rubrik" osv. bara för att det är "opersonligt". Men har ni, ni som skriver/säger så, har ni tänkt på att för den personen som skriver låttexterna i sin blogg, döper sina inlägg till låttitlar, kanske låten/titeln är personlig för personen i fråga? Kvällen till ära kör jag på, dubbelt upp; Låttiteln som rubrik för inlägget och låttexten som själva blogginlägget. Lyd mina ord: läs och njut.


Shut me out completely,

that would not be such a sin.
Lock up every entry,
make sure that there’s no way for me to get in.
Won’t try to pry them open,
never mind knock upon your doors.
Truth is that there’s no reason for me to even see your face anymore.

But I need your ears and I need them now I’ve got something to say,
I’m not here today to win you back, just to remind you that:

Sure as the rain starts to fall,
yes I’ll always remember you dear.
And though we don’t talk anymore,
I was crazy for you; yes I was crazy for you, that’s for sure.

Nothing's ever easy, I think we both know that it’s true.
I was convinced you loved me, and I was pretty sure that I loved you too.
When was our final moment? Whats your favourite might have beens?
When was my fatal error that changed the way you thought of me ever since?

Cause I made you smile and I made you laugh, I made nice gestures and surprised you enough?
But I made you come, but I made you cry,
I wish this was true but I’m not gonna lie.

So sure as the rain starts to fall,
yes I’ll always remember you close
and though we don’t touch anymore.
I was crazy for you; I’m still crazy for you, that’s for sure.
Still crazy for you, still crazy for you, still crazy for you

Jag hade inte skrivit det bättre själv.
Godnatt.


10:51 PM

4:31 PM
Getting the autumn feeling

6.13 PM
This is how our neighbour walks his dog; simply by standing on the same spot for like 10 minutes.

6.27 PM
Having the ice cream Colombia Aroma for the very first time.
A very delicious ice cream!


8.00 PM
Idol @ Emma's house..
10.56 PM
"The first flush of youth was upon you when our eyes first met
And I knew that to you and into your life I had to get
I felt light-headed at the touch of this stranger's hand
An assault my defenses systematically fail to withstand.."

Du är din egen lyckas smed

Nu ska jag en gång för alla klaga på skräppost! Finns det något mer irriterande? Varje dag när jag kollar mina mail så har jag fått en massa förbannade erbjudanden om att förlänga penisen, löpa livsförsäkring och bilförsäkring, få MasterCardkort, bli medlem i communities, köpa linser till billigt pris, köpa calling cards etc. etc.. Detta går mig på nerverna! Har jag kanske bett om den här skiten? - Nej. Jag ska helt enkelt inom en snar framtid byta emailadress(+msn då) så jag slipper ha något att göra med allt som heter skräppost.  Tummen ner för junk mail!

Nu måste jag verkligen göra klart fysiken, klura lite till på svenskan samt jobba mer på min dikt. Panik i stugan! Ska hinna till Bergnäset (Det kanske blir bussen ändå..? Jag är ju så lat.) ikväll också. Ska dock bli kul att få umgås lite med LK ;).. eftersom att vi inte längre går i samma klass.

Ett synnerligen tråkigt inlägg idag, men vi har ju våra ups and downs, eller hur?


Thoughts of a philosopher dedicated to Karen

It's hard to think of something, interesting, personal, yet fun to write about. I keep digging in my mind but the harder I dig the less I find. Giving it a second thought; my life is quite boring to retell to a person who I've lived with for 10 months. In Sweden, life's pretty dull during fall, we're back in school, trying to realize it's not summer any more. I am falling deeper into the ditch of homework, doing my best trying to keep up with the teachers, keeping the same pace as they do. Just life, you know.

I'm probably giving you the impression it's all boring over here. I promise you; it is not. As I told Rico: Swedes are crazy. If we want life to be fun.. we'll make it fun. At least we're giving it a try, LOL.

Lately I've been trying to figure out the meaning of life. I mean.. everything is happening for a reason, right. I wasn't born just because of the fact of being born. I was born to DO something, bring something to this world, I wasn't born just to... sit there. I've always been thinking; Why are the human beings existing at all? There has to be some kind of plan. What if we all just are living in a game like The Sims. Imagine there is somebody playing around on his/hers computer telling you what you are supposed to do. Take a shower, walk the dog, have dinner, go on a vacation, go to school, go grocery shopping, play a game.. you know, all that. Verbs. What if, like we've been told, life is a game? I mean litterary a game.

While being a philosopher, this one question popped up in my head, just like that, out of the blue sky;
If life is a game...
... how do we score?

That is a tricky one, right?
- Yup.
I'll go to bed and think about it for a little bit longer, hoping I'll find the answer before I'm six feet under.

Good night.

Fullspäckat schema för en poet

Klockan är sex, här är Ekot.

Här vill jag egentligen skriva om en händelse som jag är mycket taggad inför. Jag vågar dock inte berätta vilken denna händelse är, det ska helt enkelt få bli en överraskning för er andra individer i samhället. När denna händelse har skett (om ca 1 månad), lovar jag på en gång att berätta om den, om ni själv inte lägger märke till att den skett. Nu blev ni allt nyfikna! Men jag sviker er inte, jag kommer att berätta, jag lovar.


Vad business woman jag lät när jag sade att schemat är fullspäckat. Det är jag ju inte! Grejen är den att, för er som inte vet, jag går natur. Där är schemat alltid fullproppat, inte en lugn stund har vi till övers (nästan). Vi har prov på gång, vi drunknar i läxor och håret vårat sliter vi loss i ren frustration.

Just nu försöker jag krafsa ihop en kryddad dikt till engelskan. Vi ska berätta om något som vi upplevt, känt, sett, etc. uppe i Abisko. Jag tyckte personligen att uppgiften verkade ganska lätt till en början, men i samma ögonblick som jag satte mig ned för att påbörja min poesikarriär insåg jag att detta skulle bli en svårspelad match. Hur påbörjar jag då detta? Vad ska jag egentligen skriva om? När jag lyckats lösa gåta nummer ett, så står nästa på tur; Hur ska jag skriva dikten? Såhär kommer det att fortsätta tills min dikt är färdigskriven, men då är ångesten inte över än. Vi ska nämligen läsa upp det vi har skrivt inför hela klassen och Ulla. Ångesten i min kropp blir större och större för var dag som går. Kommer jag att klara detta? Kommer min egna over achiever press på mig själv att bli mitt eget slut? Kommer histroien att sluta lyckligt? Kommer jag att få MVG i de ämnena jag vill ha MVG i?

När kan jag slappna av? Nu? I graven? Aldrig? Eller när det är för sent? Jag är på helspänn, detta äventyr ska bli spännande. Kampen mot den röda betygspennan har börjat. Är vi vinnare eller förlorare?


Sex piskrapp för en fis i rymden

Idag har det faktiskt varit en helt vanlig dag. Steg upp, for till skolan var där, fick läxor, hade sjukt kul åt "Häxan" Julia ;).. Hah, du vet att jag skojar! Utan dig hade nog inte dagarna i skolan varit särskilt roliga <3.

Slutade då dagen med lite idrott. Det var kul till en början men efter ett tag blev det så enformigt och då mitt lag fick lagmedlemmen Mr. Mens istället för Benny Kanin så blev det jättetråkigt. Denna Mr. Mens är helt störd. Årets dum på honom då han fällde en skitdryg kommentar.. orkar inte ens skriva vad han sa. Egentligen så var det väl en fis i rymden men det hindrar ju inte en från att tänka efter om det kommer lukta gott eller inte efter att man släppt sig. Jag kan ju säga att det stank.

Stinker gör också min kväll. Fysikprov, matteprov och framförallt spanskaprovet närmar sig! I spanskan så har vi tydligen ett "litet" prov på att översätta meningar och så. Vad lätt! Tänkte ni nu säkert, men då kan jag lova er på en gång att så var det INTE fallet. Man ska ha alla tidsformer, preteritum, imperfekt, presens, perfekt och allt det där inpluggat. On top of that ska vi kunna typ 100 glosor eftersom att det kan hända att NÅGOT av dessa ord är med på provet. Läraren är i klass med Musen => KASS (de har förresten något mer gemensamt! Förnamnen, haha, det hade jag inte ens tänkt på tidigare). Jag tror dessutom att hon har något emot mig och mina brilljanta spanskakunskaper. Sex piskrapp är nog vad hon vill ge mig varje gång jag böjer ett verb fel.

Nu ska det slutas klaga. Kvällen avslutas nog med lite mys vid skrivbordet tillsammans med fysikboken och spanskaboken! Bättre blir det inte. Ha en trevlig höstkväll och njut av livet innan det är för sent!

Sista kungen och inte heller någon krock

Denna helg har jag, eftersom att jag legat i koma ungefär, har helt enkelt inte gjort så mycket. Torsdagskvällen var jag ju dum nog att gå till danslektionen och inte kunde jag hålla mig från att dansa. Var dock inte med hela tiden.. men redan då svettades/frös jag till och från hela tiden och när jag kom hem där vid 7 så var jag helt slut.. åt lite mat och gick sedan och lade mig där vid 8-9. Frös som en gris så jag hade lovikkasockarna och en extra filt på mig och sedan nästa dag sov jag ända till kl 11 (då jag blev väckt för att ngn ringde) och sedan lade jag mig på soffan, chillade och kollade film. När både mor och far hade kommit hem så for vi til stugan där jag sedan gick och lade mig vid 8tiden.

På lördagen mådde jag bättre och jag tog mig faktiskt ut och lyckades köra bil en bra bit! Det var riktigt kul. På kvällen var jag ändå rätt pigg så jag satt uppe till 12 och kollade på en film. Närmare bestämt The Last King of Scotland. Denna film var enligt mig så sjukt bra! Helt klart den bästa jag sett i år, kanske på flera år. Filmen handlar om då diktatorn, Idi Amin, styrde Uganda från 1971 till 1979 . Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om filmen.. den var rå, den var bra, den nådde mig in i hjärtat. Verkligen värd att se! Den får en att öppna ögonen och inse att alla lever inte som vi i Sverige - i ett krigsfritt land. Se filmen!


Idag när vi for hem från stugan så körde jag från typ Antnäs till Bergnäsets industriområde. Det blev lite farligt där ett ögonblick då det kom en cyklist helt sonika utcyklandes på 90vägen, smart gubbe. Han hade tur att jag inte var närmare för då hade det nog slutat med krock! Efter att ha kört in där vid F21 och då jag sedan var påväg ut igen på 90vägen så fick jag motorstopp i korsningen, haha. Efter många om och men så kom vi ju i alla fall hem oskadda.

Här hemma har jag inte gjort så mycket. Har pluggat lite spanska, duschat och suttit vid datorn.. det har varit en väldigt skön söndag faktiskt. Nu börjar det bli hett i kistan, måste sluta skriva. Ligger i soffan under en filt, med datorn i knät och lovikkasockarna på. Temperaturen stiger. Adjö!

back on track

ska bara fixa håret, plugga och lite till.
efter det ska jag uppdatera här i bloggen!

Ooh, 400!

Jag ska börja med att säga att detta är mitt 400:e inlägg, spännande va? Sedan ska jag fortsätta med att berätta för er att jag faktiskt är hemma från skolan idag för att jag är sjuk. Att jag är hemma från skolan för att jag är sjuk händer inte fler än en gång per år, eller om inte alls. För att vara ärlig så minns jag faktiskt inte när det var senast...? Sjukt. Det jobbigaste med att missa en dag på natur är att man missar ca 325214 lektioner och sedan får man det antalet gånger 15 i läxa till att göra klart till på måndag. Härligt! Nu ska jag ge hunden mat och sedan ska jag lägga mig på soffan under täcket och filten (håller på att frya ihjäl!).


Sjukt kul

Nu är vi tillbaka från Abisko. Jag blev sjuk som en gris. Vi hade dock hur kul som helst så det jämnar väl ut sig såhär i slutändan. Nu ska jag gå och lägga mig, är så sliten och så måste vi ju tyvärr till skolan imorgon. Allt är "Musens" fel!
Godnatt.


Alltid rätt

Jag visste det! Jag sade ju att jag skulle sitta på söndag kväll och packa alla grejer för Abisko. Allt är en jobbig röra och grejer kommer med stor sannolikhet att glömmas här hemma!

Idag så var jag ju ute och körde igen, tro det eller ej, men jag lyckades växla till 4an denna gång! Det går ju framåt med stormsteg - not. Jag har nog i alla fall lärt mig köra till nästa år så den är väl ändå rätt lugna puckar. Nu ska jag återgå till packandet, fixa musik in på iPoden(men vill ju inte tömma batteriet på mobilen i onödan heller) och iPhonen. Sedan ska jag duscha och till sist blir det nog att hoppa i säng. Fast man vill ju ändå vara trött i morgon på bussen! Åh så jobbigt att behöva åka 8h i en buss med skirkande tonåringar;). Fast nu går vi ju natur så alla lär ju sitta med sina miniräknare och klura ut extremt svåra mattetal. Det hade INTE jag tänkt göra. Så det blir helt enkelt att packa sig in i ett hörn (=fönsterplats) med kudden, filten, musiken och godiset.

Ha det gott gummor och gubbar!

En guldfisk dagen före Abisko

Nu är Abisko verkligen runt hörnet, i morgon kl 08.00 ska det bära av. Jag är inte särskilt taggad (ett nu mer överanvänt ord från min sida.. måste sluta med det snart!) längre. Jag tycker det känns så jobbigt att behöva åka iväg och plus att när vi kommer tillbaka kommer skolan bli så seriös på något sätt, usch. Jag ska inte klaga allt för mycket dock, livet blir ju vad man gör det till och om Abisko ska bli roligt så får man väl ta och göra det kul för tusan.

För övrigt så blev det en ganska lång kväll igår. Som jag skrev sist så duschade jag lite snabbt och när jag kom ut ur duschen så hade Emma anlänt. Jag klädde lite snabbt (not, haha) på mig och sedan så cyklade vi iväg till Kvantum för att inhandla kvällens mat. Efter många om och men slutade det med att vi köpte fläskfilé (som vi lindade bacon runt) och färskpotatis till middag. Någonstans där emellan Kvantum och middagen så kom även Jenny in i bilden, hon fick ju också sig lite mat;) haha, en överraskning från min och Emmas sida. Vi avslutade kvällen med att vi såg på film och till det käkade vi kladdkaka och on top of that så åt vi grönsaker som vi dippade i sådan där chipsdipp ni vet. Gudars vad mätt jag var när jag gick och lade mig.

Jag hade i alla fall tur! Emma hade stövlar på lager och jag fick låna ett par! TACK EMMA (eller om det var din mamma?;)), nu slipper jag ju fara och köpa ett par, vilket hade känts så väldigt onödigt..! Inte nog med detta. Min Lovikkasocka (som lovikkavantar ni vet fast det är sockar) är upphittad! Jag har febrilt letat efter denna försvunna socka och till slut hittade jag den i källaren under massa lakan. Lyckat att jag hade lagt den där! Jag är nu i alla fall ägare av två av dessa sockar så slutsatsen blir att de får följa med upp till Abisko :]. Och nej, tro inte att de bra sakerna tog slut där. Virriga jag hade under torsdagen tokletat efter mina tights som jag hade tänkt ha på mig när jag hade danslektion. Jag hade trots det faktum att jag hållit i dem tidigare samma dag helt enkelt slarvat bort dem. Igårkväll där vid halv två innan jag gick och lade mig hittade jag dem. Gissa var? Jo i hallen, liggandes på en hundbur (jag undrar hur de hade lyckats ta sig dit..?).

Jag har helt säkert minnesproblem. Seriösa minnesproblem. Jag körde bilen från stugan på grusvägen fram till den stora vägen och när jag skulle byta plats med pappa så hade han tagit loss övningskörningsskylten och gett den till mig och jag hade lagt den på golvet där i passagerarsätet.  Några sekunder senare när vi var redo att åka vidare så frågar mamma om vi tagit av skylten från bilen och jag börjar fundera och säger: Neej, det tror jag inte..? Pappa upplyser då mig om att det har vi visst och att han hade gett den till mig och att jag hade lagt den på golvet precis framför mig.. Jag undrar egentligen hur det står till med min lilla guldfiskhjärna. - Inte så bra. Skulle jag nog säga. Jag kommer säkert glömma hälften av sakerna jag ska ta med mig till Abisko här hemma på golvet. Vore ju så typiskt mig.

Bilder från gårdagen kommer nog att laddas upp så fort som jag får bilderna från Sverker.. fast det vet vi ju inte när det blir..! Haha.


Dagens låt:
Tie my hands - Lil Wayne


Laura Alexis

Vore lejt nå?

Var då i stugan från igår till idag. Skönt och fara dit för att slappa lite efter en fartfylld vecka. Idag på morgonen passade jag och min far även på att fara ut och övningsköra lite grann. Det hela började ju inte så bra, hade ingen kontroll på kopplingen och gasen... det hela slutade med att jag var på väg att köra ner i diket (som tur var så hamnade vi inte nere i avgrunden;)). Efter lite övande och tjorv med den där kopplingen så lyckades jag äntligen få kontroll på det hela (bilen) och jag brummade på i hela 50 km/h (min toppfart för idag;)) och så var jag så bra att jag växlade upp ända till 3an! Jag är på G! Haha. När vi stannade, för att vi skulle göra något så körde det förbi en röd Merca för en 3:e gång fast nu stannade den.. en man vevar ner rutan.. och frågar "Vore lejt nå?". Jag kollar på honom, fattar inget, kollar på min pappa, som inte heller fattar något. Denne man i den röda Mercan säger då "Har det hänt något?".. - Ehm neej, jag övningskör får då jag säga, eftersom att det var jag som satt i förarsätet. Mannen säger då, Jaha, ja men det brukar ofta vara folk som får punktering här.. blablabla. När han for så skrattade jag och min pappa åt det lilla dialektproblemet. Det är inte varje dag man får höra rent Pitmål! (det kanske ska tilläggas att vi var ute och körde på en nästan trafiktom grusväg i Rosfors, vilket innebär att jag inte orsakade någon större trafikfara!). Nu ska jag nog ta en snabb dusch och klä på mig lite snabbt. Emma är på väg hit och då hon kommer så ska vi gå och handla och sedan laga middag, det blir säkert något gott som vanligt:D. Jenny kommer också hit (hon ska dock inte äta med oss av den enkla anledningen att hon ska se TM, haha!). Kvällen kommer förmodligen avslutas med film, godis, skratt och knas.
Ha en riktigt bra kväll!



Laura Alexis

Nu bär det av

Ska alldeles snart börja gå till skolan, orkar inte cykla med en typ 50kgväska på axeln, det blir lite tungt. Jag har ont i knäet igen! Fast nu gör det mer ont på sidan, i typ ledbanden eller vad det nu kan heta (är inte så bra på sånt). Igår på dansen fick jag värsta "smärtattäck", haha. Förhoppningsvis kommer dagens idrott inte göra knäproblemet värre, men iofs så vet ju alla att jag är rätt speedad av mig, så vi får se hur det går med det. Efter skolan ska vi fara iväg till stugan och vara där till imorgon, så jag lär nog inte blogga mer förrän då. Med lite tur kommer jag nog att få köra lite också, då blir det att se upp(!) för Rosfors/Bjursträsksborna. Nu ska jag borsta tänderna och allt sådant där viktigt. 
Vi hörs!



Laura Alexis

Åhh.. panik

mitt rum ser ut som århundradets jäkla bombnedslag och snart kommer det folk hit. panik. jag hinner inte duscha innan de kommer. panik. jag har dessutom käkat massa vitlök, så jag luktar (förutom svetten;)) inte så himla gosigt heller. panik.


Laura Alexis

Se upp i trafiken

Nu har jag mycket(eller kanske inte så mycket ändå) att berätta på en kort tid. Ska krafsa ihop det lite snabbt innan jag drar iväg på danslektionen. Dagen i sig har hittills varit rätt långtråkig, som jag skrev tidigare hade vi ju 2 lektioner efter varandra i samma rum med samma lärare och det var inte heller särskilt givande att ens vara där. Skittråkigt var det om jag ska vara ärlig. När de passen var avklarade så hade vi ju i alla fall idrott. Vi spelade fotboll och det var helskoj, jag var som vanligt megataggad. Robin verkligen SUPERFÄLLDE mig!!!!! AAaaaahhhh, blev ju så sjukt mörbultad! Kunde inte göra annat än skratta, det var så bisarrt, ni skulle allt ha sett!

När jag kom hem så hade jag fått brev från mitt fadderbarn i Etiopien! :). Hinner inte skriva nu om vad det stod i brevet. Inte nog med det brevet, jag hade även fått ett brev från Vägverket. Ni hörde rätt. Brevet jag väntat på i lite mer än 1 vecka har nu kommit. Nu blir det åka av och ni får allt se upp i trafiken för lilla jag är på väg! Det kanske verkar som att jag är värsta ung nu eftersom at de flesta redan får ta själva körkortet och så.. men vadå? Jag har ju faktiskt varit borta i ett helt år (nästan) då jag hade kunnat köra och så är jag ju trots allt nästan 1 år yngre än de flesta av mina vänner så.

Nu har jag dessutom glömt bort vad mer jag skulle skriva om, men jag kommer i alla fall att uppdatera detta inlägg då jag kommer hem från dansen, vänta er något spännande! Nu ska jag a.k.a. Sven-Rune dra mig!

godnatt(ehh..?) adjö och puss


Laura Alexis

Vi borde ha finskt disco istället för lektion

Sitter i skolan och har jättetråkigt. Har suttit i samma klassrum med samma lärare nu i sedan 11.10. Jätteroligt.




Laura Alexis

SEPTEMBER 11th

The date of today is
September 11th
Do you guys remember what happened this very day
7 years ago?
I know it is a freaking long time ago, but the most of us haven't forgot what happened, especially not the Americans themselves.
I mourn with all of you overseas.


Laura Alexis

5,2 mm?!

"Aaaj, det gör ju ont!"
Jennys missförstånd var ju rätt roligt då. Ska inte ta upp vad hon hade missförstått sig om, det kan bli lite pinsamt sådär;).

Hur som helst så kom jag nyss hem från den stora feta Jenny. Vi (elj) satt och kollade på tv och hade allmänt kul. Kom precis hem och insåg att MSN har seriösa problem, ingen är inloggad typ och det var nästan helt omöjligt att logga in. Så himla typiskt, den dagen jag inte behöver sitta och plugga så har msn rejäla störningar! Idol var ju i alla fall rätt fult, alla var skitkassa, förutom typ 2 stycken. Hon som sjöng sist och lirade gura var ju lätt bäst!

Svar till "Gustav":
Nej, tyvärr så var det ju inte i Luleå ikväll, men visst håller vi utkik i morgondagens program? Då blir det allt spännande att få se vilka töntiga Luleåbor som var på uttagningen.

Haha, denna e så klockren!



Laura Alexis

JAJAJA Idol

Jisses vad jag har varit produktiv på senaste! Jag är så stolt över mig själv! Inga läxor kvar nu och det är skönt!! Lär ju inte få så mycket mer heller, eftersom att Abisko står på schemat nästa vecka, whoop whoop. Har fortfarande inte bestämt mig vad jag ska göra för uppgift i Svenskan, funderar dock på turism. Det tycks i alla fall inte vara så svårt att få ett bra betyg på det här arbetet så det kanske inte behöver vara så väldigt avancerat? Jaja, vem bryr sig egentligen, nu är det slutpratat om skolan i bloggen (för idag ;)). Ikväll blir det att se på Idol i slummen. Hoppas jag inte blir överfallen på vägen dit.. inte på vägen hem heller för den delen, haha. Ska tvinga Kenny att komma hit imorgon (för att se Idol då), lär ju inte hinna ända dit bort efter dansen då jag måste duscha och allt det där.

Kul inlägg det här blev då.. not. Nu ska jag glida vidare, hejdå.

Dagens skivalbum:
Here I Stand - Usher




Laura Alexis

Vår omgivning

Jag har tidigare, men aldrig orkat skriva om det, insett att man väldigt lätt "påverkas" av sin omgivning. Åker jag till ett annat land som turist så respekterar jag ju såklart deras kultur. Är du till exempel amerikan är en sådan självklar (för oss européer) sak som att tag av sig skorna då man kommer hälsar på hemma hos någon, inte lika självklar för amerikanen i fråga. Trots att detta inte är så självklart för amerikanen så kommer ju denne ändå att ta av sig skorna, i fråga om respekt osv..

Ett inte så seriöst exempel är: Om vi svenskar, som trots det stora problemet med fetma (som dessutom ökar) i normalfallen äter en vanlig, hyfsat nyttig och energirik kost, åker till det stora landet i väst, USA (där snabbmat och fettrika maträtter är vanliga) så kommer vi "omedvetet" genast att få i oss mer fett via kosten. Vi kommer sakta men säkert anpassa oss till en mindre nyttig kost, vår ämnesomsättning kommer att förändras och fett kommer att börja lagras på/i vår kropp. Vi har alltså, trots vår "nyttiga" kost i hemlandet vant oss att äta mer av det osunda och därmed anpassat oss till en annan livsstil, vi har helt enkelt blivit påverkade av en annan kultur.

På samma sätt som vi påverkas fysiskt påverkas vi även mentalt. Umgås vi med en viss typ av människor kommer vi sakta men säkert att bli som dem. I USA umgicks jag mycket med idrottsintresserade och blev själv (nog för att jag tidigare också var det) bra mycket mer intresserad av idrott än vad jag var innan jag kom till USA. Jag blev alltså påverkad av dem jag umgicks med. När jag började första året på natur så blev jag kompis med X & Y, jag vill nog avslöja att egentligen så e dessa två lite smygnördiga av sig (det e svårt att förklara, inte för att de typ köper boken "MVG i allt" och så men ni förstår.. snäppet mer softisikerade än vad jag var på den tiden, haha). Hur som helst, när jag började umgås med dessa blev jag också en liten mininörd som tyckte att det var kul att gå till skolan (mest för att träffa klassen, ha), ha matte (det var ju kul att lära sig ngt för engångsskull) och sådana grejer, men ni har nog liksom fått poängen nu..

Det jag egentligen ville komma fram till var att man tar så lätt åt sig av vad folk säger, oavsett om det e bra eller dåligt. Vissa personer som säger vissa saker kan få en att må jättedåligt medan andra personer som säger andra saker kan få en att må prima ballerina, i alla fall lite bättre. Om man ständigt får höra att man inte räcker till, att man gör konstiga saker, säger konstiga grejer, ser konstig ut osv. börjar man tillslut tro att man är helt konstig och slutligen får man helt enkelt ett dåligt självförtroende. Nu säger jag inte att detta har hänt mig eller så, men sådana här saker händer som jämt och ständigt i våran tillvaro och som vän/nära/kär/bekant/familjemedlem/släkting etc. kan det ju vara svårt att kunna hjälpa till. Att bara "finnas" där räcker inte alltid till.. *(hur säger man?)* "och det är jag väldigt ledsen för".

Det hade varit kul om vi alla kunde dö lyckliga (jorden ska tydligen gå under snart..). Nu ska jag i alla fall sova, jag kanske dör i sömnen, vem vet.

Glöm inte att stå på er, gott folk!




Juste, Emma har ju klippt sig! Jag tycker personligen att det blev jättefint:). Vågar inte ladda upp bilden hon skickade mig, i rädsla om att hon kommer ta död på mig imorgon. Ni får helt enkelt se det med egna ögon.

Laura Alexis

Here I Stand y Tengo prisa

Idag har jag sådan där bloggtorka ni vet. Hemskt tråkigt faktiskt.

Hade bara två lektioner idag, väldigt skönt. Jag fick även min önskan uppfylld! Sverker har klippt kort! Jag är så sjukt nyfiken på att se det att jag nästan överväger att cykla hem till honom bara för att se slutresultatet, men vi får se hur det blir med det, har ju läxorna att tänka på. Jag satsar högt, haha. I almanackan har spanska, matte, fysik och idrott skrivits ner. Det är ju så typiskt mig att jag inte orkat göra idrottsläxan ÄN alltså.. fick den för ca 2 veckor sen, nog för att typ ingen vet när den ska in, men ändå rätt slött av mig. En äkta Laura när det gäller typ allt: Vänta till sista dagen. Watch me börja packa på söndagkväll inför Abiskoresan -lyckad unge man är!

Viaje, cuidado, ten cuidado, senderismo, salir, andar, la Serranía de Ronda, puesto, mochila, hornillo de alcohol, beber, saco de dormir, preocuparse, no te preocupes, acordarse de, último (-a), dejar, tuve que, hecho, llevar, parece que, aprender, jersey, lana, abrigar, pasarlo bien, que lo pases bien, recuerdo, al llegar, bajo (-a), olvidar, deporte, distinto (-a), baile, traje típico, zapato, toalla, tener prisa, antes de salir el tren. Som ni ser har jag ett x-antal spanskaglosor att lära mig. Nu ska jag skynda mig, orkar inte sitta här hela kvällen med läxhögen. Återkommer kanske senare med ett lite mer intressant blogginlägg. Hej å hå, nu ska det pluggas på.



* Sverker heter igentligen inte Sverker. Namnet har valts för att skydda personen i fråga, haha.

Laura Alexis

En saga

Det var en gång en man och en kvinna som adopterade ett barn från Colombia. Barnet, vid namn Laura, växte upp i den lilla byn Måttsund. Familjen bodde i ett grått hus på Skogsbrynet 3. Av en slump råkade en mattelärare, Britt Marie Svensson, bo på samma gata.

Tiden gick, vintrarna blev till vår, sommaren till höst, löven föll och så en vacker dag i april 2001 flyttade familjen Alexis in till ett hus i stan.. och tiden fortsatte att gå. Laura blev äldre och den 25e augusti 2008 började Laura i klassen NV2B. Denna klass hade mycket oväntat faktiskt Britt Marie som matte&fysiklärare. Britt Marie tyckte om att ge barnen läxor, i plural => stora mängder. Detta ledde till att eleverna inte förstod mycket av vad de egentligen höll på med och de fick dessutom boka upp kvällen till att göra matte, matte, matte, matte, matte och åter igen lite matte.

Vi kan alltså dra slutsatsen att: Det ena leder till det andra.
Hade inte det lilla barnet Laura blivit adopterat så hade hon aldrig bott på samma gata som BM, hon hade inte flyttat in till stan, hon hade inte börjat i NV2B den 25:e augusti 08, hon hade då inte, än en gång, stött på BM och då hade hon inte heller suttit här och grämt sig över det hårda livet på natur... eller?



men.. det gick ju bra.

godnatt

Laura Alexis

A letter to Karen

I'll start it off with a: "I'm sorry". Long time no see, no talk, not even a blog entry. Shame on me.
I suppose the last time I typed an entry in English was like 2-3 weeks ago, so you're probably all curious, wondering what I've been up to and all that.
Actually, giving it a second thought, I haven't been doing anything at all. Well technically I have, but just the regular stuff; Attending school every day, getting my homework done, hanging out with friends, been to the summer house, missing GVT, and stuff like that. As I told you, my camera is broken and I've been to the place where my mom bought it but they keep on telling me to "come back later", so I've kinda forgotten about it.
So what all has happened?! Well, nothing really..
You probably already figured it out but I kinda ditched Rico (ha!, you remember?! ;)) and I haven't talked to him in a month (almost 2) or so. What about school then? It's waay better now compared to the very first week and we're going on a field trip to the "mountains" on September the 15th. It'll be..... interesting, and hopefully fun as well. You already know what classes I'm taking, what grade I'm in... hm, I'm trying to recall if there's something else that might be of your interest but I can't really think of anything. I guess there's nothing more to tell you at the moment. So, how have YOU been? What have you been up to? How's college? How's the new student doing? How's Nicky, J.R., your Mom, Penny, and everybody else doing?
I hope you guys are having fun over there! I miss you all.

Love.
Laura Alexis

Take A Blow

Oj oj, jag vet inte riktigt var jag ska börja någonstans, har som inte bloggat ordentligt sedan i torsdags/fredags typ. Det är ju egentligen så tråkigt att köra på det gamla: "Det här har jag gjort idag bla bla bla.." men nu känner jag faktiskt för att göra det. Kl är nästan nio denna söndagseftermiddag, jag har just kommit ut ur duschen, sitter med en inpackning i håret, jag har avklarat de flesta läxorna, jag känner mig taggad till tusen och nu bär det faktiskt av!

Fredagen var då en plågsam dag, en av de två dagarna i veckan då jag börjar tidigt och slutar sent. Skadade knäet på dagens första lektion, inte så lyckad man var då. Haha. Jag var skitleds när jag gick hem, stötte på några gamla kompisar också, pratade med dem och så, det var ju kul. På kvällen var sedan min mor, min far och självaste jag ute och åt.. Det blev som vanligt Tallkotten. Bäst i stan enligt mig! Fast det var ju då man fick det bekräftat vilken jävla ökenstad (som Sverker säger) Luleå är, klockan var typ 21 och inte en kotte i farten var är det egentligen vi bor? Lovar att det är mer folk ute på fjället än vad det var på storgatan, skamligt. Jag ska helt klart flytta härifrån så fort jag får chansen (vilket är typ om 2 år:D). Efter det så kollade vi på friidrott på kvällen. Min hjälte, Bolt, vann än en gång 100metersloppet (dock med små marginaler).

Lördagen började med att jag gjorde lite fysik och så, sedan var jag och min far på stan en sväng, Nollning stod tydligen på schemat så det befann sig mer folk än vanligt där! Haha. Senare på dagen när jag skulle slänga soporna så kommer Kenny gåendes av en slump sådär och det hela slutar med att vi småskyndar in till stan för att se Mixi sjunga. Det var dock mer Anna K. som sjöng och Mixi och deras kompis var med och sjöng i den näst sista låten. Hehe. Ja juste håll utkik i morgondagens Kuriren, det är grejer det!. Efter att sett dem sjunga så drog jag och JD vidare, förbi konsum i smedjan, han till och med att bli medlem på Apberget HAHA, mest för att göra Julia glad:p, och sedan till Kameralådan (?) i Shopping, där min(mammas hehe) kamera är köpt. ÄN EN GÅNG sa de att jag "skulle komma tillbaka senare i veckan". Vad är det här för skit? Tanten som jobbade där verkade ju skitsur också. Får se om jag orkar gå dit igen, servicen deras är inte av den bästa har jag märkt.

När jag kom tillbaka hem så försökte jag få tag på Sverker men han sov och telefonen hade slagits av och jag tänkte inte på att jag kunde ha ringt hem till honom så jag satt och väntade på att han skulle kontakta mig istället och slutligen så bestämde vi att vi skulle höras av då jag ätit, pluggat lite och han fixat sig. Hehe. Efter maten, där vid 19-tiden kom Sverker äntligen hit! (Det var på tiden). Jag fixade till mig och sedan så drog vi ut. Var i Kulturens hus i stort sett hela kvällen, hann även med att springa ner till Kioskpiraten och Willys för att inhandla öl och snacks. Not. Men vi var i alla fall dit. Vi var även in på Max en sväng där vi stötte på (öhm, betona orden rätt) Ioana och hennes pojke.. Sverker var i gasen (efter all öl ;) hehe) så han svamlade på om massa och mitt i allt skulle han säga något om Rihanna och konversationen löd såhär
Sverker: Men du vet Rihanna
Vi: ah..
Sverker: Jo men den här låten, typ "Take A Blow"
Jag: Öhm, den heter "Take A Bow"
Sverker: OJ!
Vi började ju gapflabba för det var så fult, svårt att förklara såhär i efterhand, men hade ni varit där så hade ni nog också tyckt att det var ganska kul! Efter det slutade väl våran kväll och vi drog hemåt till respektive hem.

Idag så har jag pluggat livet ur mig. Hej natur. Har fortfarande inte blivit helt klar.. suck. Har också hunnit med att åka ut till bushen en sväng. Grillade korv, pluggade matte och andades lite ren luft. Mer än så har jag inte gjort. Eller jo det är väl något jag har glömt men det får vara för nu blev det här inlägget så väldigt långt.

Ni får ursäkta alla eventuella stavfel/slarvfel, för engångsskull orkar jag inte läsa igenom och fixa allt.

Laura Alexis

Snart

Uppdatering är på väg. Typ senare, då jag har gjort klart alla mina jobbiga läxor, duschat och allt det där. Hoppas ni är förväntansfulla för något stort är på gång!...



Karen,
I'm about to post a blog entry written in English, I bet you're excited.
Lol.



Laura Alexis

Spåtant

Kom precis på att jag har massor läxor att göra, nu vet jag i alla fall hur söndagen kommer att se ut. Är det inte kul när vi kan spå in i framtiden..?

Dagens låt: In the Ayer - Flo Rida ft. Will.I.Am & Fergie
Oh hot damn, this is my jam
Keep me partying till the AM
Y'all don't understand, make me throw my hands
In the ayer, ay, ayer, ayer, ay, ayer

Laura Alexis

Lågkonjunkturen drabbar oss alla

Vi blir fattigare och varorna blir dyrare.
Håll hårt i pengarna flickor och pojkar!
För snart blir det att leta på botten av skattkistan efter de där sista slantarna.

Jag är förresten i behov att ett jobb.
Har länge försökt få röven ur vagnen för att söka jobb på stället x.
Vill dock inte berätta vad detta stället x är för ställe, eftersom att det kan bli lite pinsamt om ni får reda på att detta stället x faktiskt nobbade mig och om jag nu får ett jobb på stället x så blir det istället en utmaning, från mig till er, att lista ut vad stället x är för något, hehe.
Men godis är i alla fall gott och det gick ju bra




Laura Alexis

Taggat och klart

Jag är inte så lyckad. Var skittaggad på idrotten och så lirade vi ju fotboll, helskoj! Sprang för att sno bollen av en motståndare (minns inte omj ag faktiskt lyckades) och så snubblade jag typ på honom eller något och så landade jag med all min tyngd på knäet! Gudars vad det gjorde ont! Haltade omkring som fan först men nu är det lite bättre, kan dock inte gå normalt eftersom att det fortfarande gör väldigt ont. Tråkigt.


Nu har jag efter MÅNGA omständigheter lyckats att få in CS på datorn igen, hehe. Ska bara spela då och då om jag har tråkigt. Kommer ändå att vara helkass eftersom att jag inte har spelat på sådär 3-4 år nu.

Strax bär det av mot restaurangen med mor och far!


Laura Alexis

Stela leder, kasst minne och dålig syn

Allt tyder på att jag i hemlighet egentligen är 85 år gammal och heter Agda (eller Gertrud;) haha). Tillbaka i danslokalen fick jag mig en chock! Sprillans nytt golv hade tydligen lagts (lite kul med tanke på att jag faktiskt i sommar har drömt att de hade gjort om danslokalen). Det nya golvet var helt underbart, nu kan till och med jag göra anständiga dubbelpiruetter. Jag och Ann-Charlotte kom ju fram till att det tidigare inte hade varit mitt fel att piruetterna inte ville sig, det har hela tiden varit golvets fel. Gåtan är löst, vad skönt.
Hur som helst; efter att ha dansat i en och en halv timme kände jag mig gammal och stel. Mina leder (speciellt knäna) gör helt ont och ryggen protesterar, det känns som att kotorna har typ möte i en liten lokal, de känns helt enkelt som att de är ihoppressade och gnider skönt emot varandra.. Knäna ömmar och jag känner mig som en gammal tant, kunde knappt gå hem från Jenny, haha. Jag har som tidigare också sagt att jag inte heller ser folket i min omgivning särskilt bra, haha. Jag har dessutom seriösa minnesluckor, saker som jag sagt dagen innan kommer jag absolut inte ihåg dagen efter om personer i fråga inte påminner mig om att jag faktiskt sagt/sett/skrivit/hört detta. Verkligen ångest. Det kanske är dags att pensionera sig? Hehe.

Imorgon blir det Idrott varierat utbud! Ska bli jättekul, den enda lektionen som jag har tillsammans med den fule och omtalade Sverker. Vi ska tillsammans med de andra (tystlåtna) töntarna (ja, jag menade på att även jag och Sverker är töntar) leva loppan, sparka boll, springa snabbt, vara coola och få MVG! På kvällen blir det restaurang med mamma och pappa. Tallkotten står på schemat - Gott!

På lördag blir det väl chill med Emma, kanske drar en sväng på "Kulturnatten", det kan ju hända att det finns något intressant att kolla på. Om inte annat så hamnar vi väl hos mig eller henne, glor på tv och äter onyttigheter. Låter som en toppenlördag i mina öron. Tjingeling.



Laura Alexis

Spännande

Jag är taggad!
Synd bara att dansen (och Idol) skulle vara just idag, annars hade jag dragit till Julia :).

Laura Alexis

Dans på rosor? Ja, kanske det.

Idag hade jag ingen längre sovmorgon, som de tidigare dagarna, och de grämer jag mig för. Det kändes jobbigt att stiga upp nu ju. Provade dock på en ny variant med Barbro idag, lät henne ligga bredvid mig i sängen (så hon slapp vara ensam), det fungerade bra i typ 10 sekunder tills hon började tugga på min arm, min haka (?!), min näsa osv. alltså inte särskilt lyckat. Jag fick helt enkelt stiga upp och nu är hon verkligen i sitt esse och tuggar på ALLT hon kommer åt.

Igår fick jag även veta att jag tydligen lever i min egna lilla värld och inte alls märker vad som händer i min omgivning. Det var en gammal polare som sade att han har sett mig helt ofta på senaste, han hade dessutom sagt hej flera gånger utan att jag hade sagt hej tillbaka. Vilken diss, haha! Det roliga är att jag inte ens nästan har sett honom fastän han typ har skrikit Hej! haha. Jag lever alltså mitt eget liv i min egna lilla värld, där allting egentligen är så mycket bättre än i den stora vida världen;). Jag lovade i alla fall att säga hej nästa gång, om jag nu ser honom.

Idag börjar även dansen! En typ 11-12års tradition som bröts då jag var i USA förra året. Det ska bli skitkul att få träffa alla igen! Har ju inte sett de flesta på helt länge.. Synd bara att Anna, har svikit gruppen och gått över till Luleå Rytmik och Balett och att det typ bara är 5 som går kvar i gruppen, haha. Anna och jag som var de yngre gruppernas idoler, lärarens favorit, de coola och tokroliga tjejerna, de som levde upp stämningen och de som fick de andras dagar att stiga till sin topp! Vi dansade i typ 10 år tillsammans och nu är det tyvärr över. Vi hade en kul tid tillsammans, tjejen. Hoppas du får det bra med Luleå Rytmik och Balett, din svikare;). Nej hörni, livet tycks inte vara någon dans på rosor. Nog för att en dans på rosor skulle vara jobbigt och jävligt taggit, så vi kanske dansar på rosor trots allt?



Laura Alexis

En klåfingrig jävel.

Jag har under en endagsperiod hållit detta hemligt för allmänheten (alltså de som läser min blogg, haha), men i och med att allt nu har ställts till rätta kan jag då berätta om den lilla incidenten jag hade i tisdags. Smart som jag är hade jag då laddat ner ett program till datorn. Ett program som troddes vara ett Fotoredigeringsprogram. Grejen är dock att jag hade laddat ner filen till min Mac och att programmet var av Windowsformat. Min snillehjärna tyckte då att; Men då kan jag ju installera programmet på skoldatorn! och så blev det. Tyvärr så visade sig detta program INTE vara det programmet jag hade hoppats på, det visade sig istället vara en .exe fil laddad med massa virus och trevliga grejer(!).

Detta resulterade då i att skoldatorn fick damp och det poppade upp miljoner fönster om att Nä nu jävlar har du fått virus och ca 2343523543 andra fönster där det stod att jag kunde göra mig av med dessa virus. Jaha vad bra hade tydligen (jag säger "tydligen" eftersom att jag inte har något minne av detta men att Alf påstod att så var det) min hjärna tänkt och jag hade tydligen med glädje, utan att läsa vad som stått, tryckt på ja. Som en present för att jag hade varit så duktig och svarat ja hade det tydligen installerats något "jättebra" virusprogram på datorn som hade kunnat ta bort alla virus jag hade fått om jag betalade för programmetUhm? tänkte jag eftersom att datorn var typ sönderlaggad och startmenyn inte i sitt fulla bruk. Jag tog då till det lilla sunda förnuftet som fanns kvar och bestämde mig för att lämna in datorn till Alf (som, om han hade vågat säga det, tyckte att jag var en riktigt klåfingrig jävel som inte kunde läsa först och göra sen). Detta problem löstes då idag, då Alf "blåste om" min dator, så nu är den både snabbare, smartare, snyggare och helt UTAN virus. I alla fall ett tag framåt.

Vad hade vi gjort utan Alf?



Laura Alexis

Jag lyckades

Jag lyckades trots Barbros ylande och gnällande över att ha blivit lämnad i sin ensamhet faktiskt sova ända till 09.53 i morse. Har hunnit äta frukost, gå ut med hundarna på gården och nu återstår bara att fixa till sig, klä på sig och allt det där. Great.



Laura Alexis

Klurigt

Idag har jag varit duktig, igen, haha. Har gjort klart den kluriga fysiken, och hör och häpna jag förstod den faktiskt också(!), jag har även jobbat flitigt med Matte C:n. Jag kör på ett nytt motto nu alltså; Om man gör det nu, så slipper man göra det sen. Jag tycker att det låter ganska bra, eftersom att det (i teorin, haha) resulterar i att man inte varje dag behöver sitta och plugga. Man är istället öppen för förslag på den sociala fronten och det är väl bra.

Juste, jag kom ju på en sak! Jag har inte ens kommit halvvägs i mina mattiestudier, har bara hunnit till Ma C och ska läsa ända till Ma F (!!).. Jag blev ju jättechockad när "Nalle", haha, sa att jag skulle läsa den kursen, man glömmer visst ganska mycket under en ettårsperiod. Jag undrar förresten hur det går för honom och hans Webcam (ett litet internskämt sådär, Emma & Johannes vet vad jag pratar om), haha.

Imorgon då? Jo, då blir det Idolpremiär, men nu ska vi inte tjuvkika på morgondagens topics allt för mycket, då blir det ju inte särskilt spännande att läsa om man ska läsa samma sak flera gånger. Det här är nog i alla fall det sista inlägget för dagen, Godnatt vänner och bekanta. Glöm inte heller att svara på min undersökning (som kommer att publiceras inom en snar framtid).



Laura Alexis

De val vi gör idag kommer att påverka imorgon

Innan jag påbörjar detta inlägg vill jag bara påpeka att detta är mina egna tankar och åsikter. Det finns helt säkert massor med folk som inte alls tycker som jag, och det kanske ändå är bra, världen hade väl sett ganska konstig ut om alla tyckte exakt likadant?




Vad händer egentligen med staden Luleå? Den vackra kuststaden som vi alla är stolta över verkar sjunka neråt botten. Det är ju vi som ska vara Norbottens metropol.  Det verkar inte fungera alls. Och vad är det med dagens ungdom? Så sent som igår läste jag i tidningen att Stenvalls Trä, på Bergnäset, hade blivit typ grovt vandaliserat. Killar i unga tonåren som är ute och härjar och tycker att det är helcoolt att tända eld på något som är värt ca 150 MILJONER kronor! Vad tänker man på när man hittar på något sådant? De kan väl bränna ner sina egna hus istället? och se hur kul det är när de står där utan bostad, pengar, saker etc. med bara minnena kvar.

Senare, samma dag, får jag på spanskalektionen höra att det var en grabb i tonåren som hade slirat lite snyggt där vanligtvis faktiskt går mycket folk. Det hela hade slutat med att han hade slirat på en dam, som sedan hade fått åka till sjukhuset. Har hört att han är mycket ångerfull, men ändå, han kunde ju ha tänkt en gång extra innan han sladdade där, då hade han inte behövt köra på damen och sedan ha typ grov ångest?

Vad tycker ni om det som stod om Nordkalotten i tidningen idag då? Gräsligt? Jodå, det gör jag också. Är det inte helt sjukt vad man kan hitta på för tokigheter? Hur fan orkar man ens klättra upp på den där Lappkåtan bara för att sedan skära hål i tältduken? Fyfan vad ambitiöst, det måste jag verkligen hålla med om. Lite synd bara att de snittade sönder hela saken och förstörde grejer för 400.000, det hade ju kunnat bli riktigt coolt annars, hoppas de tog en bild!

Sist men inte minst. Fritz Olsson-huset. Så synd(!) tycker jag. Ett av stans finare hus, som råkar vara ett av de  husen i innerstaden som byggdes innan 1950. Ja ni hörde rätt, det är gammalt och fult, är det inte lika bra att riva skiten? Vem villl ha kvar ett sådant förfallande hus när vi kan bygga nytt, som dessutom kommer att vara på höjden. Hotell, galleria, bar, kanske till och med en berg-och-dalbana om vi har tur? Jag tycker bara att det är så synd att man inte kan bevara något som är gammalt utan bara vill bygga nytt, stort och som ska "locka hit folk". Hur är det för oss som bor här då, vi är ju redan här, vi kanske gillar att det finns något i staden som inte är byggt efter millennieskiftet?

Jag vill inte leva i en förstörd värld. Jag trodde att det handlade om att göra världen bättre. Vi kan väl börja med oss själva? För mer tycks vi inte klara av.

Jag tycker att alla ska tänka till en extra gång innan de gör sina beslut. För de val vi gör idag kommer verkligen att påverka imorgon. 


Laura Alexis

Spooky

Godmorgon mina vänner. Idag har jag sovmorgon, trots detta sitter jag här kl. 09.11 fastän jag inte börjar förrän 11.50. Varför? Jo för att Barbro, valpen ni tidigare sett, satt och typ ylade och gnällde hela morgonen svinhögt och det var i det närmaste omöjligt att få någon sömn när hon inte kunde vara tyst. Jag tänkte då istället för att sova, berätta om vad som hände igår när jag gick och lade mig. Jag hade släckt alla lampor, lagt mig i sängen och allt det där... Efter typ 5 minuter (om inte mer) så tänds min taklampa. Chockad jag blev! Däremot tog jag till mitt sunda förnuft och sa till mig själv att det bara var jag som tidigare hade tryckt ner lampknappen för lite. There are no such things as ghosts. Nu måste jag faktiskt sluta blogga! Barbro försöker bita sönder inredningen, mina fötter, datorsladden till skoldatorn, listerna, mitt skrivbord etc. i samma veva som Tekla (den ettåriga hunden) försöker bita sönder Barbro själv. Cirkeln är sluten.
Vi hörs.




Laura Alexis

En lång och jobbig dag

Nu ska ni allt få höra på spektakel. Hade med lite tur faktiskt sovmorgon i morse, eftersom att Miljökunskapsläraren är av jägarsorten och idag firade säsongsstarten med att skjuta lite älg (?). Min dag såg då ut som att jag var i skolan hela dagen och sedan direkt efter(!) fick jag typ skynda mig till POs trafikskola för att gå den här jobbiga introduktionskursen för att få ta körkort och allt det där, ni vet? Satt där, tillsammans med min far och typ 20 andra som var där,  i nästan fyra plågsamma timmar. Snubben som pratade var ju inte tyst i en sekund! Han pladdrade på som fan och så kollade han upp i taket typ hela tiden (!) och så blinkade han skitmycket! Helt störande var det, kanske för att man lade märke till det under en ganska lång period, haha. Men vi fick ju i alla fall fika, en "Övningskörningsdekal", en backspegel och lite annat smått och gott (broschyrer) för de 950 svenska riksdalerna vi betalade för detta kalas. Är det inte otroligt vad man blir lurad på pengar i dagens samhälle?
När jag väl kom hem för första gången efter att ha lämnat huset i morse kl 9.20 så hade klockan redan hunnit bli halv 9 typ. Som grädde på moset och pricken över Iet var jag tvugen att plugga massa matte och fysik. Men det var jag som valde att gå natur, så vem är jag att klaga. Det är bara att gilla läget!

Jag belönas i alla fall med en mycket lugn dag imorgon. Endast matte infinner sig på schemat..! Jag som trodde att vi skulle ha fysik också. Vilken lycka!





Laura Alexis