Klockan efter att ha sett klart på en film, denna lördagkväll, sitter jag och kollar på YouTube. Efter att ha sett på den Amerikanska välgörenhetsgalan "Idol gives back" letade jag på ord såsom "poverty" & "hunger" och hittar bland annat denna film; http://www.youtube.com/watch?v=awKKRimpJGg&NR=1 & denna; http://www.youtube.com/watch?v=JsTu-rIWQ_0&feature=related , som får tårarna strömma ner för mitt ansikte. Kontrasterna är bisarra, samtidigt som det finns folk i världen som är så undernärda att de bara består av skinn och ben, står jag hemma framför spegeln och klagar på att jag gått upp några kilon då jag var i landet i väst. Hallå, Laura, vakna.

Är det inte sjukt hur vissa människor lever i total lyx och deras enda bekymmer uppstår då de står i sin walk-in-closet på fredag och inte kan bestämma vad de ska ha på sig kvällen till ära, medan andra människors enda plagg är det de har på sig, eller då vissa helt enkelt inte äger några kläder alls. Folk går runt i en mataffär och kan inte bestämma sig för vilken ost de ska köpa, medan personer runtom i världen skulle bli hur glada som helst om de ens haft tillgång till att få äta den lilla bit ost som personen i mataffären just ratat. När jag tänker efter, så skäms jag ju över mig själv, då jag oroar mig över min förkylning medan det finns 4åriga barn i Aids runtom i världen, som kommer att dö inom en snar framtid om de inte får sjukvård/medicin.

Allt det tragiska i världen har alltid på något sätt intresserat mig. Varje gång vi ombeds att skriva om något i skolan så blir det för min del i 70 % av fallen om problemen i Afrika. Jag tror själv att många blundar för dessa problem och tänker att: Och? Det kommer ju alltid att finnas folk som är fattiga, varför göra så stor sak av det hela? Ja men det är väl klart att det kommer finnas de som är fattiga i jämförelse med de mindre fattiga, men vadå? Vem har sagt att kontrasterna behöver vara så bisarrt stora? Tillsammans ska vi (de som lever tillräckligt bra för att kunna hjälpa andra) nog kunna göra världen snäppet lite bättre. Jag har många gånger tänkt att: Om alla som tjänar tillräckligt med pengar för att själv kunna "överleva", skulle skänka typ 50 öre så skulle man samla ihop gaaaaaaaaanska så mycket pengar som man sedan skulle ge bort till välgörenhet.  Bara en liten idé sådär. Jag vet egentligen inte vad som intresserar mig så i just detta ämne.. det bara är så. Det kanske beror på att jag själv hade turen att bli adopterad (från Colombia).. annars kanske jag också hade varit en av de många barnen i världen idag som sitter där, ensamma och hungriga i en ren misär. Jag själv känner att jag inte tänker sitta här och göra ingenting, så jag är faktiskt fadder åt ett barn i Etiopien och en dag kanske jag också adopterar ett gulligt litet barn. Vem vet?