Jag fyller snart år och jag har inte, som alla andra passerade år, skrivit en önskelista och hängt upp på kylen. Jag kan inte längre fylla ett A4ark med önskningar, eller jo det skulle jag visst kunna, men det är inte längre längtan efter materiella saker som skulle plitas ner utan mer längtan av att åter igen få uppleva känslan jag hade när jag var i U.S.A..

Allt jag vet att jag vill ha i år är en riktigt bra digitalkamera... Jag kanske inte borde önska mig något alls och låta er överraska mig. Ja, så borde jag göra! Come on biatches, surprise me. Broccolikalas (internt skämt) hos mig under lovet förreseten, jag hör av mig till er (ni borde veta vilka ni är) senare i veckan eller början på nästa vecka :).

Btw, det var ju ändå roligare förr, då man kunde önska sig Barbies och andra små roliga leksaker och faktiskt vara glad över att få dem. Jag skulle med stor sannolikhet kunna skriva upp det på önskelistan (som fortfarande bara utgörs av "kamera") men då jag sitter där med en rosa kartong och en illa proportionerlig plastdocka i handen kanske jag inte blir lika glad som jag en gång för länge sedan skulle ha blivit. 17 suger.