Jag har efter min vistelse i USA verkligen börjat fundera på det här med tro, vilja, hopp, lojalitet och allt det där. Egentligen så är det ju fantastiskt hur vissa människor verkligen tror på något. Tror på att det verkligen finns en man(?) eller dylikt någonstans där ute som leder dem på rätt väg, ger dem styrka i svåra situationer, lyssnar till deras böner, går vid deras sida och hjälper dem igenom livet. Är det egentligen inte riktigt häftigt att man som individ kan tro på något så starkt att man lever sitt liv helt och hållet efter denna tro?

Jag tycker att det här med religion är ganska häftigt. Trots att jag inte själv är troende beundrar, ja beundrar, jag helt enkelt de människor som vågar tro på något som (enligt mig) kanske inte ens finns? Vore det inte rätt coolt att börja på nytt? Att prova på en ny livsstil... som troende?

Att leva ett liv som troende kanske (helt säkert, menar jag) får en att tänka i nya och annorlunda banor, man kanske börjar se på allting på ett helt nytt sätt, man kanske uppskattar allting på ett annat sätt och så vidare.. Jag menar inte att man ska tro att det var Gud som skapade varenda sak i världen och att han är herre och hela det köret. Det jag menar att det kanske helt enkelt är roligare och lättsammare att leva ett liv där man vet vilken väg man ska gå och aldrig tappa hoppet för att man vet att någon satte en på jorden for a particular reason (kom inte på något bra sätt att skriva det på svenska).

Tummen upp (eller vad säger man??) för de som står på sig och, trots trycket från ateisterna i världen, fortfarande vågar tro så starkt på något som många andra inte tror finns.

Modigt.