Har precis ätit en hejdundrande god middag. Bara en sådan där middag man orkar laga på helgen. En alldeles speciell en.
Idag blev det musslor kokade i vitvin/grädde med pasta och lite vitt bröd till. Simpelt, men ooo så gott. Avslutade middagen med lite ost från den där delikatessbutiken i Norra hamn. Brieosten var riktigt god. Ja okej, sorry, nu är det slutpratat om mat.

Jag ska nu fara till The one and only "Slum". Idag har jag ingen stor ångest som jag brukar ha, då jag kommer att åka på Mr. K's vespa hela vägen dit.. phu.. Fast man vet aldrig, de kanske har lagt ut spikmattor?! Eller så är det superisigt och så dör vi i alla fall.

Ja men till det jag egentligen skulle berätta om. Min vän Kenny. En gång skrev hon i sin blogg att hon stör sig på folk som säger "hej", då man avslutar ett samtal på telefonen, eftersom att det lär så "surt" på något sätt. Jag har sedan dess varje gång jag har pratat med henne på telefonen tänkt på detta och försökt avsluta samtalen med ett "hejdå". Ibland, trots att jag precis tänkt på det så säger jag ändå "hej" då jag ska avsluta samtalet. Jag får då världens ångest och känner mig jätteotrevlig. Förlåt Kenny, för alla gånger jag har låtit sur! ;)

Det blir så, trots att det inte tycks om av andra så gör vi det ändå. Om ni förstår vad jag menar?

Ah panik!!! Skulle ju klä på mig! Fastnade här.. suck. Men Kenny har nog ändå kul med sin mattebok så jag kan lunka på i min egen takt.. he he.

På återseende bitches.