Showing posts with label track. Show all posts
Showing posts with label track. Show all posts

en blogg om: rullstol

Jag visste det. Jag sa det redan tidigare.

Jag behöver sitta i rullstol.

Självklart så är det något som gör ont nu igen, denna gång så är det vänstra hälsenan.. Igår på träningen så lyckades jag på något sätt sträcka den.. Och så idag så gjorde det ont, men inte så mycket, så jag bestämde mig för att jag kunde springa. Så först springer jag 100 m. stafett (vi kom 3:a! En medalj till oss, whoop, whoop), efter det så gjorde hälsenan lite mer ont, men jag bestämde mig för att springa 200 m. stafett också. Det var det som tog död på senan.. efter ca 100 meter så började det göra ont och alla andra lag flög förbi mig och jag joggade i stort sett till Rachael som fick göra sitt bästa utav detta... självklart slutade vi sist. Nu gör senan ont och den är svullen och jag kan nästan inte gå. Toppen. Vi får hoppas på att det försvinner fort! Jag är redo för skidåkning!!

Imorgon, så kommer vi kanske att ha ett födelsedagsparty här.. vi får ju ser hur det blir med det.. och sedan på lördag så kommer mamma och pappa! Jag kommer att åka ner till Dallas och stanna natten där med dem och sedan åker vi tillbaka till Gainesville och sedan får väl ödet bestämma vad vi ska göra.

Nu ska jag sova. Gott.

Adjöken fröken.

en blogg om: dead last

Det var en hemsk dag. Eller nä, dagen var väl inte så hemsk.. men med tanke på GHS tracklag idag så var den nog avskyvärd i alla fall.


Vi kom dit vid 14.. sen kl 16.30 så började allt.. sen så fick jag vänta i typ hundra miljoner år innan det var dags för min del i det hela. Jag har tre ord att säga: Det var hemskt. (GHS förlorade i typ allt idag btw, förutom tjejernas kulstötning och diskuskastning som slutade 1a som lag, och sedan i deras staffet så slutade de 1a även där!)

4*200 m stafetten var coachens fel.. han var så dum att han satte in en tjej som inte tränat med oss förut som första springare... resten säger sig självt... Jag sprang som 2:a, det var inte lätt att försöka komma ikapp de andra lagen, men jag lyckades iaf komma lite närmare.. men det hjälpte inte långt, vi var "dead last" efter första bytet...

Tårarna brände bakom i ögonlocken. De goda nyheterna är ju iaf att vi kan inte springa mycket annat än bättre nästa vecka... eller?

en blogg om: en brinnande hals

Att springa ett uppvarmningslopp pa 400 m sedan 100 m * 2, 200*1 + 400*1 ar inte nagot att rekommendera nar det ar ungefar nollgradigt ute. Min hals brann! Jag skojar inte.

Trots brostkorgssmartan och ont i oronen sa var det anda ratt skont att vara tillbaka. Bokstavligt talat - Back on track! Lite av en befrielse efter att ha kant mig tjock under en ca 14-dagarsperiod. Julmat+Laura kan bara sluta illa. Nagot liknande med Lathet deluxe..

Sahar tanker Laura under ett jullov: Okej, om jag lagger mig sent, da vaknar jag ju sent och det innebar att jag kommer att missa fotbollstraningen, i alla fall den som ar kl 10.00 och om jag inte gar till den traningen sa ar det ju bara dumt om jag kommer kl 2..? Sa blev det.. hela mitt lov praglades av somn och... inte sa mycket mer.

Men idag sa var jag en duktig flicka. Jag pallrade mig ut pa fotbollsplanen. Och tro det eller ej. Tranaren skot mig inte, inte heller bad han mig att springa oandliga distanser. Han var nog helt enkelt for glad for att gora nagot sadant... att se min glada nuna kan ju inte gora nagon olycklig? Plus att jag alltid livar upp laget lite grand. Jag tror nog att de har det alldeles for tyst och trakigt nar jag inte ar dar. For det e ju faktiskt jag, Laura Alexis, som star for underhallningen, pratet och irritationsmomenten. Gosh, alla maste alska mig.

En sista sak. Jag har antligen lyckats ta mig ur 1st period English III. Det gar inte med ord att beskriva hur trakigt och tyst det ar dar inne. Jag svar, om engelskalararen skulle vara tyst sa skulle man latt kunna hora en nal falla.

Klassen jag ar i nu ar mycket battre. Det ar trangt. Det finns inte tillrackligt med stolar at alla. Det pratas. Det ar sjatte lektionen pa dagen, folket sover inte langre. Dumma kommentarer hors. Det skrattas. Shit, det kanns ju som en skola.. inte som ett strafflager.

Arets irrititationsmoment: Snarkande manniskor. Det finns inget varre! Eller det gor det ju, men nar man ligger dar i sangen och forsoker sova, allt e tyst (forutom Disney Channel) och sa hors det dar irriterande... snarkandet. wow.

en blogg om: ett ar

Kan ni forsta det? Idag ar det avklarat. Mitt och JDs godislofte om att inte ata godis pa ett helt ar ar genomfort. Jag smakade lite amerikanskt godis etc. hittade inte direkt ngn favorit dar, provade Skittles, som jag aldrig atit forr, det var en liten besvikelse. De roda godisarna i pasen var dock godast. Och sa at jag aven Marabou som Emma och Jenny hade skickat mig.. det var gott.. men efter ett ar sa ar godis inte lika intressant och... gott, helt enkelt. Sa, som ni sag i ett tidigare inlagg, mitt nyarslofte, jag ska an en gang inte ata godis pa ett helt ar.. vilket startar imorgon.

For ovrigt sa tror jag att vi har fotbollstraning just nu, men jag sov sa lange sa att jag glomde bort det......... plus att jag inte ens vet om det ens kommer att finnas ett JV-fotbollslag... med tanke pa att vara forsta matcher ar nasta vecka sa vet jag inte ens om jag kommer att fa spela, eftersom att jag inte har tranat sedan den 20:e december.. haha. Plus att JV-laget ar samst.. och mest troligt sa kommer vi att bli flyttade upp till Varsity-laget... om det blir sa.. sa kommer jag att sluta spela.. Alla pa Varsity ar helt stuck up.. Sa jag foroskte fa tag pa telefonnummer sa jag kunde ringa och fraga om vi har traning dock sa hade jag mindre framgang i detta.. inga telefonsamtal ringda och inte heller befinner jag mig ute pa fotbollsplanen. Whatever. Pa onsdag borjar allvaret. Fixa fromen infor track.. he he.