Jag är leds på mor och barn som inte kan komma överens. Åt minstone 2 gånger i veckan så.. bråkas det skriks det och fula ord utropas.. och varje gång så blir jag inblandad på något sätt. Idag så hände detta scenario:

Jag hjälpte till med middagen och så skar jag upp frukt och så kommer den unga bortskämda lilla flickan hem och när hon ser att jag skär upp frukten så får hon värsta utbrottet och säger(skriker) att det är hennes frukt(!!!!!) Sorryyyyy. Klart jag visste det .  .  . och så blir mamman arg på den unga dottern. Och de börjar skrika och ha sig och jag försöker göra läxorna.. med mindre framgång.

Så bestämmer sig det unga barnet att hon inte vill bo här längre.. Så hon går in i rummet och ska packa ner sina grejer och då går mamman in till rummet och påpekar att det dottern packar ner råkar vara hennes saker.. så de börjar argumentera över det. Så när den unga flickan packat ner sina grejer så kommer hon tillbaka till köket och säger att hon ska ta med sig frukten eftersom att det är hennes frukt.. Så när hon är påväg så säger hon något i stil med: nu lämnar jag det här huset, idiot. Och jag tittar upp från min mattebok och frågar henne om hon just kallade mig idiot (jag har suttit tyst sedan hon kom hem).. och då sa hon: Ja, det gjorde jag.. hora!!

Jag kollar ner i matteboken igen och sedan så inser jag just vad hon sade till mig.. och sa åt henne att hon inte borde kalla mig sådant namn.. och mamman är vid detta tillfället vid dörren för att öppna den och släppa ut barnet så att hon kan flytta ut.... så jag säger till mamman: ursäkta.. hörde du just vad hon kallade mig? Och då blev hon värsta arg och sa att jag är sexton år gammal och dottern är nio.. och att jag borde kunna ignorera saker som dottern säger och ngt i den stilen.. Och jag säger, det spelar ingen roll hur gammal hon eller jag är, det är fortfarande inte rätt ord att använda till varanda. Mamman tyckte att det var "okej" att dottern hasplade ur sig ett sådant ord för att hon faktiskt bara är nio år gammal.. Men min poäng i det hela var att man vid nio års ålder inte ens ska känna till dessa ord och framförallt inte säga dessa ord till andra människor.

Och det hela slutar alltid med att den unga bortskämda flickan säger att allt är mitt fel för att jag har kommit hit och alltid får göra vad jag vill och det är mitt fel att hon... som hon sade idag "inte har något hus" längre... ja helt enkelt. Allt är mitt fel..

Allt jag har är att säga att detta barn behöver en bra mycket bättre uppfostran.