Ångest på hög nivå.

Idag är det 16 dagar tills jag åker till USA och typ 14 dagar tills vi åker ner till Stockholm. Har lyckats ta upp resväskan ur källaren. Framsteg. Jag öppnar väskan och lägger den på golvet och till min förtvivlan verkar väskan något för liten, med tanke på allt jag ska ha med mig. Jag provar att lägga ner min orangea jacka, som är ganska stor, eller ja tar stor plats.. och upptäcker att; fan, allt kommer inte att rymmas :/. Sen bestämde jag mig för att ta fram allt som ska med och försöka pressa ner det, i värsta fall får jag väl lämna vissa grejer hemma, jag orkar knappast dra med mig TVÅ väskor. Jag orkar knappast heller ta fram allt som ska med, för då kommer typ halva garderoben ligga utspridd i mitt rum. Därför satte jag mig här och gnällde lite istället. Fast det gick inte så bra att sitta still, eftersom att jag är allt för exalterad inför de tre dagarna i N.Y som är obligatoriska, innan man åker till sin värdfamilj (första gången i mitt liv något obligatoriskt är roligt), väl i N.Y ska vi på Six Flags ett gryymt stort nöjesfält med enorma bergochdalbanor, dessutom blir det massa annat skoj som jag också ser fram emot!

Men innan jag far ska LK besökas, likaså Arcus, det var typ miljoner år sedan jag var där, Simpsons - filmen ska också ses. Slutligen ska en avskedsmiddag hållas tsm med Emma och Jenny, de som jag kommer sakna mest (så länge man inte räknar med mamma och pappa). På tal om mamma och pappa så kom de just tillbaka från affären med Naturgodis till mig, och en Fanta :D (jag hade inte ens bett om det), nu ska jag tjocka lite grann! Och. På tal om på tal så vill jag hoppa Bungee Jump, det verkar jävligt skoj!

Slow down, lie down
Remember it's just you and me
Don't sell out, bow out
Remember how this used to be
I just want you to know something, is that alright?
Baby let's get closer, tonight

Last Request - Paolo Nutini

Jag har lyssnat på låten två varv och den fastnade genast. En toppenlåt helt enkelt!
Tack Per, för låttipset :).

Yes! Det är en ny dag, fast egentligen räknar jag inte en ny dag förrän jag först har somnat och sedan vaknat på den nya dagen, men hur som helst så betyder ju en ny dag: en ny blogg. Jag har läängtat efter tolvslaget, bara för att få skriva en blogg. Och ja, jag ska faktiskt sova när jag är klar med den.

Hela dagen idag (jaja, igår, men nu pratar vi i nutid istället, trots att det är dåtid jag pratar om, eller ja skitsamma, vi låtsas som att det fortfarande är igår. Bra) har jag lidit av någon form av resfeber. Jag vill dunka huvudet i väggen och säga till mig själv: Men Laura! Man kan inte ha resfeber när det faktiskt är tre veckor kvar till själva resan. Jag lät bli att dunka mitt huvud i väggen, jag vill inte få ont och dessutom så vill jag inte ha fläckar på väggen. Jag upptäckte sedan mig själv med att ha panikångest över allting. Precis allting. Vad fan ska man packa ner i väskan.. när man ska vara borta i 10 månader, i ett land där allt är så mycket billigare än här? Jag påbörjade ett försök att skriva en lista på allt jag skulle ha med mig. Den blev inte kort. Hur ska det få plats? Jag vill ju inte betala övervikt för resan dit heller.. d’OH.

Men mitt packningsproblem är väl inte det värsta just nu.. det är väl alla miljoner känslor inom mig. Det är precis som vid de tillfällena man inte vet om man ska skratta eller gråta, med lite eftertanke bör jag nog göra både och. Jag vet varken ut eller in, 10 månader utan mina vänner, utan mina föräldrar, utan hundarna, utan mitt rum, utan min säng, utan Luleå, utom allt förutom mig själv och det jag lyckas packa ner i min resväska. Ångest, ångest och återigen ångest! Jag längtar redan tills mamma och pappa kommer och hälsar på mig där borta på andra sidan atlanten. Jag hoppas dessutom, med hela mitt hjärta, på att Emma och Jenny lyckas fixa pengar så att de kan komma och hälsa på de med.

Ångest över maten i USA också. USA - landet där allt ska vara störst och innehålla så mycket fett & socker som möjligt. Eftersom att ingen någonsin sett mig.. överviktig, och förhoppningsvis aldrig kommer att göra det ska jag härmed lova er alla att: Jag ska kunna ha på mig samma byxor då jag kommer hem, som då jag for.

Kort sagt, snart är det dags för den lilla fågeln att flyga ut ur boet, om vingarna kommer att hålla, det vet vi inte förrän jag provat.

Jag blev så fast i mina tusen känslor och lilla vad-ska-jag-ta-med-mig-problem att jag nu ska avsluta detta, lägga mig i min säng, lyssna på lite Paulo Nutini och tänka på allt som har varit och allt som kommer att vara.

1. HITLÅTARNA PÅ TOPPLISTAN - Du hör en låt för första gången och du tycker genast att den är grymt bra (och bara måste sätta den på repeat och helt enkelt alltid höra på den), men sedan efter någon dag, vecka, månad eller år blir du jävulsk less på denna låt och du slutar att lyssna på den. Du tappar intresset och upptäcker att iTunes är så mycket större än bara den där låten. Men så en dag upptäcker du låten igen och tycker att den e lika bra som förut, den enda skillnaden är: Ska du fortsätta att lyssna på den? Eller ge upp den för gott?
2. SVÅRSMÄLT MELODI, MEN MED EN GRYM TEXT - Du hör låten, tycker den e svinkass, men av någon anledning behåller du den i iTunes, ifall att. Du hör den sedan en gång till och inser plötsligt att den kanske inte var så dum ändå. (självfallet finns det ju även de låtar man raderar på en gång..)
3. DE STÄNDIGA FAVORITERNA - Det här är den typen av låtar som du helt enkelt inte klarar dig utan, dels blir du jävligt glad då du hör den och på samma gång känner du att, fan this is it. Bättre kan det inte bli? En låt att lita på vid vilket tillfälle som helst.
4. SCHLAGERPLÅGAN - Dessa förbannade låtar som klamrar sig fast på alla möjliga sätt. Vart man än går, vad man än gör och var man är, befinner sig denna plåga där. När du ska sova och hoppas på att slippa låten, så upptäcker du dig själv med att nynna på låten.. helt enkelt. Det går inte att bli av med "schlagerplågan".
5. KLASSIKERNA - Dessa låtar blir man inte av med, hur mycket man än försöker. Till sist vänjer man sig vid att de finns runtomkring en och man kanske är rentav glad att de finns. Tyvärr kan de bli väldigt uttjatade, men i slutändan är vi alla glada att de finns. För när de 4 andra typerna försöker ta över.. så har vi kvar Klassikern som inte kan utrotas, vad som än händer.

Hej alla barn, nu blir det barnprogram
Titta nu vad Farbror Frej tar fram...

Ok.. inga obscena skämt här. Däremot en intressant blogg ;).

Har varit i stugan sen torsdag och kom hem för ett tag sen och första stället jag hamnar på är.. här. Hemskt egentligen, med tanke på att datorer faktiskt är rätt tråkiga. Men sen så kom jag på att jag kan skriva en blogg, eftersom att det var ett tag sen, och jag råkar vara aningen skrivsugen, eller nä egentligen inte, däremot har jag flera saker att berätta.

Nummer ett är att mina vänner är underbara! Kommentararena som dem brukar utbrista är för det mesta väldigt roande men på samma gång rätt kloka, indeed. Emmas kommentar "Alltså Laura, jag har fortfarande inte förstått vad som fick dig att..", för min egen skull ska jag inte skriva resten, däremot vill jag tacka e-ma för sin fråga, som hon egentligen borde ha frågat mig för flera månader sedann, nästan ett år sedan, nu när jag tänker på det. En annan kommentar som jny kom med fick mig att se på en händelse ur en helt annan synvinkel "men vadå, då var det ju bara pinsamt för honom" och - Ja, jny, det har du alldeles rätt i.

Detta får mig att tänka på samtalet från samma person när jag satt i bilen och hon ringde och skulle berätta om sin första dag på jobbet, hon berättade vad gubben på hennes jobb (handledaren, skulle jag tro) hade sagt och hade det inte varit för att jag faktiskt satt i bilen med mor och far så hade jag bokstavligt talat flabbat ihjäl mig. Sedan det samtalet har jag varit måttligt väldigt skadeglad :).

När vi var i stugan fick jag en idé! Fast okej, egentligen så är det väl inte min idé från början, hursomhelst så kom jag fram till att jag ska skriva en 100 saker att göra innan jag dör, hittils har jag tyvärr bara fått ihop 14 punkter vilket är lite surt, med tanke på att jag måste komma på 86 stycken till ... två av punkterna är iaf att jag ska dels cykla runt vättern, det kmr bli nästa år tillsammans med Jenny och kanske e-ma, den andra punkten är att jag ska se alla tv-program som är på en viss kanal under en hel dag, från det första programet på morgonen till det sista på natten. De andra 12 alternativen orkar jag inte skriva upp, men när hela listan e klar lovar jag att publicera den med en gång!

I min ensamhet i stugan laddade jag även inför släppet av den sjunde och sista boken om Harry Potter, haha, jag erkänner att han faktiskt är lite löjlig, even though jag inte är någon sorts Harry Potter-fan, måste jag erkänna att jag sträckläste den engelska versionen av del 6, Harry Potter and the Half-Blood prince, på typ 2 dagar. Men jag kan nu iaf glädja mig åt att jag inte kommer vara helt tappad bakom vagnen när jag ska påbörja den 7:e boken.. och det är väl.. bra? ^_*

Till sist vill jag tacka CDONs reklam för skivan "Old School Of Rock", den fick mig att återigen upptäcka gruppen Kiss, jag minns när jag var typ sju och pappa hade haft med sig något blandband från jobbet som jag lyssnade igen och så kommer en låt med Kiss, som jag genast blev kär i, tyvärr minns jag inte vilken låt det var, men det kan ha varit Crazy, Crazy Nights, som jag faktiskt alldeles nyss laddade ner. Tillbaka till mitt minne, Kiss var faktiskt mina idoler under en tid.. då jag var sju, jag menar, hur coola var inte deras ansiktsmålningar och hur imponerad var man inte av att Gene Simmons kunde sträcka ut tungan sådär grymt långt? Bli inte skrämda mina vänner, detta var mina tankar vid sju års ålder, som tur svalnade min fascinasion för denna grupp och idag så kan jag knappast påstå att de är i närheten av att vara mina idoler, men jag måste ändå erkänna att låten Crazy Crazy Nights verkligen får en att vilja sjunga med i refrängen.