Varje gång jag går till tandläkaren känner jag mig så fruktansvärt ful. Helt hjälplös ligger jag på en konstig plaststol med munnen gapande stor och en tant med fingrarna långt ner i halsen på mig.

Än värre blir det när tandläkaren börjar dra i mina läppar åt alla håll och kanter.. då finns det ingen utväg. Sårbar ligger jag på den där förbannade plaststolen och hoppas på att tanten "kanske kan gräva klart idag.."

Under processen så passar även dessa tanter på att blåsa en massa kalluft på tänderna så det ilar så sjukt att jag abrupt vill ställa mig upp, lägga benen på ryggen och aldrig mer komma tillbaka. De börjar sedan krafsa med den där metallgrejen så att det känns som att tandköttet står i brand, de sköljer sedan av tänderna med den där konstiga vattenslangen så att det stänker över mig och jag får då, som de själva sa, en liten morgondusch och de avslutar till sist det hela med att blåsa på med lite mer kalluft.

MEN det är inte processen som är det värsta, egentligen så är den inte inte alls jobbig; det värsta är att det, trots tandläkarnas/sköterskornas brutala handlingar, fortfarande är jag som ligger där, dreglandes med känslan av att vara ful och oduglig.

Nästa gång jag ska till Folktandvården kommer jag att klampa upp för trapporna till tandläkaren precis på samma sätt som Quasimodo klampar upp för trapporna i kyrktornet för att ringa i den där klockan.