Innan vi visste ordet av så var det 2007...  som i princip sprungit iväg. Varför gick det så fort?! I februari redan, tror jag att det var, fick jag min värdfamilj, så ända fram till augusti satt jag och längtade tills jag skulle fara hit till USA. Hela vårterminen umgicks jag med Emma och Jenny, mina två retards till bästa vänner (som båda bor i Ghettot..... ;)). Fast den ena av dem råkar faktiskt vara min granne varannan vecka...

Hur som helst, tiden gick, snön började smälta bort. Det blev maj, jag och jenny tog vårat första dopp den 12:e typ. Varmt och skönt. Sen där i slutet fyllde hon år och så hade jag dansuppvisning för typ 11:e året i rad. Sen så var det redan juni, vi gick ut ettan (!), jag sa bye bye till den bästa klassen hittils. 06/07:s NV1A -da bumdiggity. Vi hade kul. Mer än kul. Sen så var det bara att säga hej till sommarjobbet. Två veckor där.. sen så blev det lov på riktigt. Spenderade mycket tid i båten och i stugan. Någon gång där i Juli kom de två efterblivna flickorna till min stuga och levde loppan (eeeh inte riktigt dårå, vi hade chilldagarna där :D), sen så var det slut. Augusti kom, jag satt där fett nervös för att den 15/8 började närma sig.

När jag någon gång kring 5:e augusti fick besked om att jag skulle åka 7 dagar tidigare. Nervöst sammanbrott där? Blev typ ultimat chockad. Men det fanns inte så mycket annat att göra än att finna sig i situationen, packa ner de sista sakerna ha avskedsmiddag med ELJ och sedan dagen efter påbörja bilfärden ner till Arlanda Flygplats. Mor, far och jag bilade, bilade och bilade. Stannade på hotell två gånger och sen där på morgonen den 11:e Augusti så var det bara sista biten - till själva flygplatsen. Där jag och 12 (13? minns inte..) andra studenter nervöst stod och insåg att vad vi längtat efter så länge faktiskt var här: This is now, this is for real.

Med mixade känslor satt vi där i den (TOMMA) utrikeshallen och väntade på boarding.. när vi äntligen kommit på planet så var ju allting bara allmänt spännande etc. Vi skulle ju vara 3 dagar i N.Y.! Väl i N.Y.C. hade vi hur skoj som helst, vi var downtown och så.. vi var till Six Flags etc. Sen så kom den. Dag # 4. Då vi, som under denna korta tid redan blivit mycket bra vänner, skulle skiljas åt och inte träffas förrän om 1 år typ (återsamlings-nåt '08). Och sen hände det, fortare än anat satt vi där, i varsitt plan.. påväg till de olika staterna. Jag och mitt själv med planspetsen pekat mot Texas.

När jag väl landat där i DFW var jag... nervös. Schaiße. Var är min värdmamma? Men sen så hörde jag en röst bakom mig: Hello Laura! Och där var hon.. nervositeten släppte och ett lättat, säkerligen brutet på svenska, "Hello!" släpps ut.

Sen så for vi till Gainesville.. lite lustigt var det, först där i början var det helt mycket hus och grejer men ju längre vi körde desto färre hus blev det och jag tänkte "Oh My, Bara jag inte kommer att bo mitt i ingenstans." Väl framme välkomnas jag till ett rosa och lila rum. En liten chock...

Sen så har tiden rullat på. Jag började gå till GHS.. lärde känna massa folk, fick nya vänner. Däribland den tyska utbytesstudenten Clara Lunow, som råkar ha ett sommarhus i Sverige. Hur stor är sannolikheten att jag, adopterad från Colombia till Sverige, åker till USA och träffar tysk tjej i Texas, som har ett sommarhus i Sverige? Hur som helst, hon är väl vad man kallar "min bästa vän". Hon har lika tråkig humor som jag och vi skrattar alltid åt samma saker..

Jag vet inte riktigt vad mer jag ska skriva.. 2007 var ett mycket intressant år. Mycket hände. Då menar jag mycket. Vi får väl hoppas på att '08, blir lika bra, om inte bättre.

Adiós mis amigos,

Este todo para hoy.