Här vill jag egentligen skriva om en händelse som jag är mycket taggad inför. Jag vågar dock inte berätta vilken denna händelse är, det ska helt enkelt få bli en överraskning för er andra individer i samhället. När denna händelse har skett (om ca 1 månad), lovar jag på en gång att berätta om den, om ni själv inte lägger märke till att den skett. Nu blev ni allt nyfikna! Men jag sviker er inte, jag kommer att berätta, jag lovar.

Vad business woman jag lät när jag sade att schemat är fullspäckat. Det är jag ju inte! Grejen är den att, för er som inte vet, jag går natur. Där är schemat alltid fullproppat, inte en lugn stund har vi till övers (nästan). Vi har prov på gång, vi drunknar i läxor och håret vårat sliter vi loss i ren frustration.

Just nu försöker jag krafsa ihop en kryddad dikt till engelskan. Vi ska berätta om något som vi upplevt, känt, sett, etc. uppe i Abisko. Jag tyckte personligen att uppgiften verkade ganska lätt till en början, men i samma ögonblick som jag satte mig ned för att påbörja min poesikarriär insåg jag att detta skulle bli en svårspelad match. Hur påbörjar jag då detta? Vad ska jag egentligen skriva om? När jag lyckats lösa gåta nummer ett, så står nästa på tur; Hur ska jag skriva dikten? Såhär kommer det att fortsätta tills min dikt är färdigskriven, men då är ångesten inte över än. Vi ska nämligen läsa upp det vi har skrivt inför hela klassen och Ulla. Ångesten i min kropp blir större och större för var dag som går. Kommer jag att klara detta? Kommer min egna over achiever press på mig själv att bli mitt eget slut? Kommer histroien att sluta lyckligt? Kommer jag att få MVG i de ämnena jag vill ha MVG i?

När kan jag slappna av? Nu? I graven? Aldrig? Eller när det är för sent? Jag är på helspänn, detta äventyr ska bli spännande. Kampen mot den röda betygspennan har börjat. Är vi vinnare eller förlorare?