Jag har tidigare, men aldrig orkat skriva om det, insett att man väldigt lätt "påverkas" av sin omgivning. Åker jag till ett annat land som turist så respekterar jag ju såklart deras kultur. Är du till exempel amerikan är en sådan självklar (för oss européer) sak som att tag av sig skorna då man kommer hälsar på hemma hos någon, inte lika självklar för amerikanen i fråga. Trots att detta inte är så självklart för amerikanen så kommer ju denne ändå att ta av sig skorna, i fråga om respekt osv..

Ett inte så seriöst exempel är: Om vi svenskar, som trots det stora problemet med fetma (som dessutom ökar) i normalfallen äter en vanlig, hyfsat nyttig och energirik kost, åker till det stora landet i väst, USA (där snabbmat och fettrika maträtter är vanliga) så kommer vi "omedvetet" genast att få i oss mer fett via kosten. Vi kommer sakta men säkert anpassa oss till en mindre nyttig kost, vår ämnesomsättning kommer att förändras och fett kommer att börja lagras på/i vår kropp. Vi har alltså, trots vår "nyttiga" kost i hemlandet vant oss att äta mer av det osunda och därmed anpassat oss till en annan livsstil, vi har helt enkelt blivit påverkade av en annan kultur.

På samma sätt som vi påverkas fysiskt påverkas vi även mentalt. Umgås vi med en viss typ av människor kommer vi sakta men säkert att bli som dem. I USA umgicks jag mycket med idrottsintresserade och blev själv (nog för att jag tidigare också var det) bra mycket mer intresserad av idrott än vad jag var innan jag kom till USA. Jag blev alltså påverkad av dem jag umgicks med. När jag började första året på natur så blev jag kompis med X & Y, jag vill nog avslöja att egentligen så e dessa två lite smygnördiga av sig (det e svårt att förklara, inte för att de typ köper boken "MVG i allt" och så men ni förstår.. snäppet mer softisikerade än vad jag var på den tiden, haha). Hur som helst, när jag började umgås med dessa blev jag också en liten mininörd som tyckte att det var kul att gå till skolan (mest för att träffa klassen, ha), ha matte (det var ju kul att lära sig ngt för engångsskull) och sådana grejer, men ni har nog liksom fått poängen nu..

Det jag egentligen ville komma fram till var att man tar så lätt åt sig av vad folk säger, oavsett om det e bra eller dåligt. Vissa personer som säger vissa saker kan få en att må jättedåligt medan andra personer som säger andra saker kan få en att må prima ballerina, i alla fall lite bättre. Om man ständigt får höra att man inte räcker till, att man gör konstiga saker, säger konstiga grejer, ser konstig ut osv. börjar man tillslut tro att man är helt konstig och slutligen får man helt enkelt ett dåligt självförtroende. Nu säger jag inte att detta har hänt mig eller så, men sådana här saker händer som jämt och ständigt i våran tillvaro och som vän/nära/kär/bekant/familjemedlem/släkting etc. kan det ju vara svårt att kunna hjälpa till. Att bara "finnas" där räcker inte alltid till.. *(hur säger man?)* "och det är jag väldigt ledsen för".

Det hade varit kul om vi alla kunde dö lyckliga (jorden ska tydligen gå under snart..). Nu ska jag i alla fall sova, jag kanske dör i sömnen, vem vet.

Juste, Emma har ju klippt sig! Jag tycker personligen att det blev jättefint:). Vågar inte ladda upp bilden hon skickade mig, i rädsla om att hon kommer ta död på mig imorgon. Ni får helt enkelt se det med egna ögon.

Laura Alexis